No pasa nada - Livet i Barcelona

Det kändes inte alls som 1a advent när jag vaknade i morse.

Hade balkongdörrarna öppna utan att frysa.
Inga stjärnor eller ljusstakar i fönstren.
Inga lussebullar eller pepparkakor.
Ingen julmust eller glögg.
Familjen långt borta.
Ingen adventsljusstake att tända första ljuset i under frukosten.
Ingen snö, inte ens något regn.

Men så plötsligt bestämde sig vädergudarna för att ge oss lite 1a advent-känsla iallafall.
Himlen blev svart, det började åska - och sedan kom regnet.
Första ösregnet över Barcelona på flera veckor.

Det kom lägligt.

Så vi stängde balkongdörrarna, tände vår lampa som är dekorerad med ett rött tyg, lyssnade på julmusik och åt yoghurt. En helt okaj första advent i Bcn :)

Under kvällen har vi varit i Gracia och sett matchen mellan Barça & Real Madrid!  
Kom först inte in någonstans för alla barer var fullpackade med folk, men till slut fick vi plats på golvet. Haha, men där satt vi bra.
Efter matchen gick vi vidare till en annan bar och åt nanobröd med kyckling, tomat och queso azul.

Fotboll, öl och käk är lika med en trevlig kväll :) Nu blir det Robinson på webb-tv.

Paula är verkligen en vän i världsklass.

Min lilla Berra.

Med henne kan jag hänga dygnet runt. Månad efter månad. Utan att tröttna. Vi skrattar hela tiden. Pratar hela tiden. Delar allt hela tiden. Vi är sådana vänner som man skulle kunna låsa in i en mörk fängelsehåla och vi skulle ha hur kul som helst ändå.

Men ikväll gick det lite för långt.

Vi kommer hem. Sätter oss vid köksbordet. Börjar snacka lite och ha oss. När det känns som att det gått någon timme tänker jag att det kanske är dags att gå och köpa lite vin och sådär inför fredagskvällen. Tar mig en titt på klockan.

Vad ser jag? 

Den är tolv. Midnatt.

Vart tog timmarna vägen?! (Men som man brukar säga; tiden går fort när man har roligt).

Alla går visserligen ut sent här i Bcn. Men vi fick inte tag på något till förfest & orkade inte heller stressa ikväll, så det fick bli en lugn afton till slut.

Nu ska jag krypa till kojs med min bok, "Vindens skugga", och imorgon är det lördag. 
Veckans bästa dag!

Klockan är över midnatt vilket betyder att det är fredag igen!
Dagarna går nästan för fort här i Barcelona.

Förra fredagen hade jag och Paula en egen liten förfest hemma i köket.
Vi drack vårt nya favoritvin. Torrt katalanskt vitt vin, som jag inte minns namnet på nu. Kostar inte ens 2€ för en flaska, så inga mer tetrapack för oss!

Känns nästan lite sorgligt att skiljas från mitt kära Don Simon som jag troget hängt ihop med sedan Malagatiden år -07. Men vi lär återförenas inom en snar framtid, för min ekonomi kommer snart spricka och då är man glad att det finns lådvin för 5 spänn!

Hur som helst.

Lyssnade på gamla roliga låtar, pratade non stop, kollade på musikvideos med heta karlar. Typiskt oss.
Sedan drog vi ut och dansade hela natten med Labros och Patricio.

I lördags tänkte vi köra på ännu en utekväll men vi kom aldrig så långt.
Fastnade hemma med vin, chips & dipp och massa högljutt skratt och snack som vanligt.
Folk påpekar JÄMT att vi skrattar hela tiden och det är sant haha. Vi är riktiga allt i allo-vänner. Den bästa vänskapen som finns!

Söndagen spenderades med Javi.
Frukost i solen på en uteservering i hamnen. Fönstershopping i Maremagnum. En timme inne i Barcelonas aquariums presentshop bland gosedjur i havsdjursform och annat roligt med tema havet. Javisen slog till på en liten mjukissäl. Avslutade dagen med en fika på Babel.

Sedan har vi mest bara jobbat hela veckan.
Men i onsdags körde vi iallafall lite afterwork på baren nedanför kontoret + drog vidare till Travelport tillsammans.

Det är fredag kväll och Pau sover! Katastrof. Eller okej, I-landskatastrof.

Jag placerade nyss ut två högtalare på hennes mage och satte på en turklåt som hon älskar på hög volym. Då vaknade hon allt till med ett litet leende men somnade oroväckande snabbt om igen. Det kanske fungerar bättre med något som hon inte gillar? Dånande housemusik. Eller varför inte Eminem som hon hatar? Ahaa Eminem får det bli.

Uppdatering.

Eminem-tricket fungerade inte. Inte ens när jag höjde till max och flyttade upp högtalarna till under hakan på henne. Inte en blinking. Haha, helt sjukt. Önskar att ni kunde se henne nu.

I kväll har vi firat Paulisens födelsedag lite lätt.

Det gjorde vi genom att dricka ett glas vitt och äta en yoghurt ice cream with red berries på en uteservering i mysiga Borne.

Kanske inte en så livad 23-årsdag! Men vi bestämde oss för att ta partyt i helgen istället med tanke på att vi ska gå upp och jobba om bara några timmar. Alarmet är ställt på 07.00. Men åh, vilket vuxet (läs TRÅKIGT) beslut känner jag nu.

Det har faktiskt varit lite för mycket ordning & reda i mitt liv dom senaste veckorna. Känns som det är dags att partypingla till sig igen..

Det har varit en riktigt slapp dag på jobbet. Precis som dom senaste två veckorna hade vi hemgångsmål. Det innebär att vi säljer vad vi förväntas sälja, plus oftast lite till.

Två till tre timmar innan vi egentligen slutar, skriker vi "Nu drar vi hem, ok?!"
Vår teamleader svarar då lydigt "Visst, vi ses imorgon. Jättebra jobbat idag!"

Detta är lycka för en telefonförsäljare ska ni veta! Fullt betalt får vi förstås också.

Efter den här, inte allt för ansträngande, arbetsdagen åkte vi direkt hem och lagade korv stroganoff av äkta svensk falukorv. Så gott. Vi har nämligen fått hit en efterlängtad leverans från Svea Rike. Falukorv, OST, kalles randiga, skinkost på tub, grova flingor, massa chipsdipper... Vi mår bra.

Konstigt dock hur man plötsligt börjar älska t ex. kaviar, som man aldrig annars äter när man är i Sverige. Men jag antar att det är som med allt annat här i livet. Det man inte kan få - vill man ha. Och om & när man väl får det, kan det självklart vara väldigt trevligt ett tag..

Bilden hittade jag hos Kina.

Tanken med den här bloggen var att jag skulle skriva lite varje dag under hela min Barcelonavistelse. Nu har nitton veckor gått och jag har helt enkelt haft mycket bättre saker för mig.

Men hösten är här och vi har börjat leva något sorts svenssonliv på spanskt vis, så det känns som att det kanske kommer finnas lite mer tid för bloggning framöver.

Vi får se, helt enkelt.