No pasa nada - Livet i Barcelona

Bildbevis?

Klart jag har.




E.T. och min saknade vän Damien. Little Damsis.

Barcelona i somras.

När den här låten kommer på radion...

HERREGUUUUUD VAD JAG SAKNAR MITT BARCELONALIV DÅ!

Det känns som att jag kom tillbaka till Sverige för en evighet sedan, när det egentligen bara handlar om två och en halv vecka. 


Men jag överlever (läs: avlider).

LÄGESRAPPORT:

Lämnade Barcelona den 22 januari, efter nästan 7 månader i den där underbara staden.
Senare samma dag landade Berra & jag i Las Palmas. Tog bussen till Playa del Inglés och stannade i två veckor.

Under dessa två veckor hann vi bland annat med att börja på ett nytt jobb, säga upp oss från det nya jobbet, bo på tre olika ställen, njuta av solen och värmen vid poolen och lite på playan, hänga på dansbandsbaren Playa del Sol med i princip ALLA svenska pensionärer, gå ut och dricka drinkar i Plaza, träffa mina Malagatjejer Yesama & Alle. Hann också med att bli näst intill panka och tröttna på den där lilla ön som jag nu varit på min tredje och antagligen sista gång.

Så den 5 februari fick jag ett ryck och bokade en hembiljett, och redan dagen efter stod jag på svensk snöig mark.

Nu har jag varit hemma i en och en halv vecka och klättrar redan på väggarna av rastlöshet!

Hur ska detta gå?



Fortsättning följer...



             Paula i poolen. Här hängde vi på dagarna. Gran Canaria har sina ljusa sidor.

Killarna här i BCN skämmer verkligen bort oss när det gäller mat.

Dom är fantastiska i köket. Ni anar inte.
Passar mig alldeles utmärkt eftersom jag älskar att äta. God mat är livsnjutning:)

Dessutom är både jag och Paulis rätt kassa på att fixa ihop käk, och uttråkade blir vi. (När vi lagar pasta & tomatsås anser vi att vi slår på stort och berömmer oss själva för den goda smaken).

Så vi har ordnat det riktigt bra för oss.

Som dom senaste dagarna.

I lördags åt vi tacopaj som vi inte lagade själva.
I söndags åt vi spaghetti carbonara som vi inte lagade själva.
Tidigare idag åt vi lasange som vi inte lagade själva.
Och just nu står Josue och lagar någon sorts peruansk kycklinggryta, ris och potatismos medan jag sitter och bloggar, lyssnar på musik och dricker vin vid köksbordet. Lyx.

I lördags kom Robin & Sindri (som vi jobbade med i Malaga) hit och slängde ihop en riktigt go tacopaj. Vi åt middag och drack vin, och när klockan närmade sig 04.00 förflyttade vi oss till Plaza Real och dansgolvet på Jamboree. Väldigt kul med ett litet Malaga Reunion! 

Igår hade vi en sååå slö söndag. Jag gick inte utanför dörren på hela dagen. Javisen tittade förbi och lagade Spaghetti Carbonara åt oss. Sedan käkade vi glass & popcorn och kollade på två filmer på raken. Somnade mycket tidigare än vanligt så i morse vaknade jag av mig själv redan vid 08.00. Men eftersom det inte går för sig att vara vaken vid den tiden på dygnet fick jag tvinga mig själv att somna om igen.

Nu MÅSTE jag börja ta tag i allt som ska fixas innan vi kan lämna den här staden.
Hitta flygbiljetter och hotellrum (?) till exempel. Har en känsla av att vi inte kommer iväg imorgon som planerat...

Nu sitter vi här, i Barcelona, på Baixada Viladecols och tävlar med italienarens musik. Vi har inhandlat vårt gamla vanliga vin, vinia del mar, 1.85 från pakkin, passar oss perfa:) Musik, allt från Ricky Martin till Akon, till Lena Ph till Barbados, sitter och shkålar som vanligt och skrattar. Om inte detta är livet så säg:) Ikväll ska vi ha riktigt sköj och imöra ska vi stå på scenen på OttoZutz som vanligt, glöm inte det du. SHKOOOL!!!!!!!!!

Ha de gött, HAJ! // Paulaaa

En hel brödlimpa senare så var vi då mätta och belåtna.

Farligt det där med toastmaskiner.

Det känns som att den här måndagen har varit lite extra lång.

Var, som jag nämnde i morse, först iväg och kikade på ett nytt rum.
Helt ok, men ägaren ville att vi skulle skriva kontrakt på minst tre månader och för oss som blir rastlösa efter bara några veckor kändes det inte som en bra idé.

Gick sedan och käkade en sen frukost på Mc Donalds. Det kändes bra.

Spenderade sex timmar på jobbet, som mer kändes som femton timmar.
Sprang iväg till Capabro och handlade mat under lunchen eftersom vi inte skulle
hinna när vi slutat, och fick sedan stressa och kasta i oss ett par riskakor innan det var dags att sätta sig och sälja igen. Kändes inte kul.

Tog metron tillbaka till centrum.
Gick direkt hem till en italienare. Vi ska få kalla honom för Cesar och imorgon flyttar vi in i hans lägenhet. Det känns ganska bra. Först var vi lite skeptiska till denna karl, men när han erbjöd sig att laga mat till oss och bjöd in oss på fest med sina vänner började det genast kännas lite bättre.
Jag menar, vad mer kan man begära av en roomie?

Så då är det alltså vår sista kväll här på calle Baixada de Sant Miguel.
Även om jag själv väljer att flytta, brukar jag alltid få sådan himla seperationsångest när det väl är dags.
Men det känns inte som att jag kommer få det den här gången.
Jag är faktiskt ganska säker på att jag inte kommer få det.

Nu har vi lagat & käkat middag. Ris, stekt ägg, tomat och massa majonäs. Riktigt komplicerade grejer idag som ni ser.
Kollat på webb-tv. Lyssnat på arabmusik. Spanat lite på dom nyinflyttade.
Bland annat en fransman. Hittills har mina favoriter här nere varit fransisar. Kanske på delad första plats med amerikanare. Så? Paris och Los Angeles nästa? haha.

Det kändes inte alls som 1a advent när jag vaknade i morse.

Hade balkongdörrarna öppna utan att frysa.
Inga stjärnor eller ljusstakar i fönstren.
Inga lussebullar eller pepparkakor.
Ingen julmust eller glögg.
Familjen långt borta.
Ingen adventsljusstake att tända första ljuset i under frukosten.
Ingen snö, inte ens något regn.

Men så plötsligt bestämde sig vädergudarna för att ge oss lite 1a advent-känsla iallafall.
Himlen blev svart, det började åska - och sedan kom regnet.
Första ösregnet över Barcelona på flera veckor.

Det kom lägligt.

Så vi stängde balkongdörrarna, tände vår lampa som är dekorerad med ett rött tyg, lyssnade på julmusik och åt yoghurt. En helt okaj första advent i Bcn :)

Under kvällen har vi varit i Gracia och sett matchen mellan Barça & Real Madrid!  
Kom först inte in någonstans för alla barer var fullpackade med folk, men till slut fick vi plats på golvet. Haha, men där satt vi bra.
Efter matchen gick vi vidare till en annan bar och åt nanobröd med kyckling, tomat och queso azul.

Fotboll, öl och käk är lika med en trevlig kväll :) Nu blir det Robinson på webb-tv.

Paula är verkligen en vän i världsklass.

Min lilla Berra.

Med henne kan jag hänga dygnet runt. Månad efter månad. Utan att tröttna. Vi skrattar hela tiden. Pratar hela tiden. Delar allt hela tiden. Vi är sådana vänner som man skulle kunna låsa in i en mörk fängelsehåla och vi skulle ha hur kul som helst ändå.

Men ikväll gick det lite för långt.

Vi kommer hem. Sätter oss vid köksbordet. Börjar snacka lite och ha oss. När det känns som att det gått någon timme tänker jag att det kanske är dags att gå och köpa lite vin och sådär inför fredagskvällen. Tar mig en titt på klockan.

Vad ser jag? 

Den är tolv. Midnatt.

Vart tog timmarna vägen?! (Men som man brukar säga; tiden går fort när man har roligt).

Alla går visserligen ut sent här i Bcn. Men vi fick inte tag på något till förfest & orkade inte heller stressa ikväll, så det fick bli en lugn afton till slut.

Nu ska jag krypa till kojs med min bok, "Vindens skugga", och imorgon är det lördag. 
Veckans bästa dag!

Klockan är över midnatt vilket betyder att det är fredag igen!
Dagarna går nästan för fort här i Barcelona.

Förra fredagen hade jag och Paula en egen liten förfest hemma i köket.
Vi drack vårt nya favoritvin. Torrt katalanskt vitt vin, som jag inte minns namnet på nu. Kostar inte ens 2€ för en flaska, så inga mer tetrapack för oss!

Känns nästan lite sorgligt att skiljas från mitt kära Don Simon som jag troget hängt ihop med sedan Malagatiden år -07. Men vi lär återförenas inom en snar framtid, för min ekonomi kommer snart spricka och då är man glad att det finns lådvin för 5 spänn!

Hur som helst.

Lyssnade på gamla roliga låtar, pratade non stop, kollade på musikvideos med heta karlar. Typiskt oss.
Sedan drog vi ut och dansade hela natten med Labros och Patricio.

I lördags tänkte vi köra på ännu en utekväll men vi kom aldrig så långt.
Fastnade hemma med vin, chips & dipp och massa högljutt skratt och snack som vanligt.
Folk påpekar JÄMT att vi skrattar hela tiden och det är sant haha. Vi är riktiga allt i allo-vänner. Den bästa vänskapen som finns!

Söndagen spenderades med Javi.
Frukost i solen på en uteservering i hamnen. Fönstershopping i Maremagnum. En timme inne i Barcelonas aquariums presentshop bland gosedjur i havsdjursform och annat roligt med tema havet. Javisen slog till på en liten mjukissäl. Avslutade dagen med en fika på Babel.

Sedan har vi mest bara jobbat hela veckan.
Men i onsdags körde vi iallafall lite afterwork på baren nedanför kontoret + drog vidare till Travelport tillsammans.

Det är fredag kväll och Pau sover! Katastrof. Eller okej, I-landskatastrof.

Jag placerade nyss ut två högtalare på hennes mage och satte på en turklåt som hon älskar på hög volym. Då vaknade hon allt till med ett litet leende men somnade oroväckande snabbt om igen. Det kanske fungerar bättre med något som hon inte gillar? Dånande housemusik. Eller varför inte Eminem som hon hatar? Ahaa Eminem får det bli.

Uppdatering.

Eminem-tricket fungerade inte. Inte ens när jag höjde till max och flyttade upp högtalarna till under hakan på henne. Inte en blinking. Haha, helt sjukt. Önskar att ni kunde se henne nu.

I kväll har vi firat Paulisens födelsedag lite lätt.

Det gjorde vi genom att dricka ett glas vitt och äta en yoghurt ice cream with red berries på en uteservering i mysiga Borne.

Kanske inte en så livad 23-årsdag! Men vi bestämde oss för att ta partyt i helgen istället med tanke på att vi ska gå upp och jobba om bara några timmar. Alarmet är ställt på 07.00. Men åh, vilket vuxet (läs TRÅKIGT) beslut känner jag nu.

Det har faktiskt varit lite för mycket ordning & reda i mitt liv dom senaste veckorna. Känns som det är dags att partypingla till sig igen..

Det har varit en riktigt slapp dag på jobbet. Precis som dom senaste två veckorna hade vi hemgångsmål. Det innebär att vi säljer vad vi förväntas sälja, plus oftast lite till.

Två till tre timmar innan vi egentligen slutar, skriker vi "Nu drar vi hem, ok?!"
Vår teamleader svarar då lydigt "Visst, vi ses imorgon. Jättebra jobbat idag!"

Detta är lycka för en telefonförsäljare ska ni veta! Fullt betalt får vi förstås också.

Efter den här, inte allt för ansträngande, arbetsdagen åkte vi direkt hem och lagade korv stroganoff av äkta svensk falukorv. Så gott. Vi har nämligen fått hit en efterlängtad leverans från Svea Rike. Falukorv, OST, kalles randiga, skinkost på tub, grova flingor, massa chipsdipper... Vi mår bra.

Konstigt dock hur man plötsligt börjar älska t ex. kaviar, som man aldrig annars äter när man är i Sverige. Men jag antar att det är som med allt annat här i livet. Det man inte kan få - vill man ha. Och om & när man väl får det, kan det självklart vara väldigt trevligt ett tag..

Bilden hittade jag hos Kina.