No pasa nada - Livet i Barcelona

Jag svullar popcorn framför OS- hockeyfinalen.

SPÄNNANDE!


Just nu: ”USA kvitterar med 24 sekunder kvar”

Denna torsdagskväll bjöd på en långpromenad med Gardi. Action.

Imorgon måste jag gå upp extremt tidigt. Det vill säga före klockan 11.00. Frågan är hur det ska gå till. Min dygnsrytm är nämligen inte helt normal för tillfället. Och NEJ jag ska inte gå upp så tidigt för att jobba. Vad tror ni om mig? Inga obehagliga överraskingar här inte. Jag ska agera flytthjälp bara.


(Men snälla gode Gud. GE MIG ETT JOBB och han på bilderna nedan TACK!)



people.com

Bildbevis?

Klart jag har.




E.T. och min saknade vän Damien. Little Damsis.

Barcelona i somras.

                                                                                                   Aftonbladet.





Ni är väl vakna?

Ni sover.

Jag är vaken.

Precis som det ska vara. Läget är under kontroll.


Ligger i soffan hemma hos Gardi. Har hängt här ikväll med henne och min kära broder.

Sour cream onion chips med tzatziki-dipp. Kan här passa på att meddela att detta inte är den bästa kombinationen. Så nu vet vi det. Men missförstå mig inte. Chips och dipp rockar alltid.

Karameller som SKULLE varit sjukt sura, men som inte var det. Vi misstänker att någon (läs: Gardi) redan sugit på dom.

TV:n på i bakgrunden. Något program om britter med alldeles för mycket hud. Livshotande och inte speciellt smickrande. Jag ska aldrig mer klaga på min hud. Det är en sak som är säkert. Inte så ofta i alla fall. 

Alla barnen historier.

Alla barnen använde kondom utom Lasse, han använde en Ica-kasse. Alla barnen hade facebook utom Siv, hon hade ett liv.

En del (ganska) normalt snack också.

Hann även filosofera lite över livets mening och som vanligt hade vi kloka "svar".
Till slut tog vi oss ut på en nattlig promenad och därefter tuppade mitt sällskap av och lämnade mig ensam med en laptop i knät.


And here I am.

När den här låten kommer på radion...

HERREGUUUUUD VAD JAG SAKNAR MITT BARCELONALIV DÅ!

Det känns som att jag kom tillbaka till Sverige för en evighet sedan, när det egentligen bara handlar om två och en halv vecka. 


Men jag överlever (läs: avlider).

Gomorron everybody.

JAG VET. Klockan är snart 15.00.

Men jag har aldrig påstått att livet som arbetslös är produktivt. Dessutom lyser solen utanför fönstret. Värdefulla soltimmar har sovits bort. But how the hell was I supposed to know?

Till mitt försvar har jag faktiskt legat vaken ett tag. Kanske inte kan kalla det vaken. Mer slummer.

Gardi har telefontrakasserat mig och till slut var jag tvungen att svara.
Så nu har vi skvallrat, preliminärbokat påskhelgen i Grebbestad och jag har vaknat till liv.

Dags att fånga dagen!

En Hana & en Gardi

Vaknade igår och kände att det var dags att tag i mitt "svenska liv". Hur gör jag det på bästa sätt, tänkte jag. Men svaret var rätt självklart. Våldgästar Paulasan förstås.

Ett par timmar senare befinner jag mig därför i mysiga Alingsås.

Där ägnar vi kvällen åt att laga vår fantastiska köttfärssås som vi är väldigt stolta över. Första gången vi fick till den, berömde vi oss själva SÅ MYCKET att om ni varit där och hört hade ni antagligen bett oss komma ner på jorden igen.

Vi äter givetvis middag.

Plockar även fram bag in boxen.
Eftersom det aldrig går helt smärtfritt när vi två är i farten så är påsen tvungen att gå sönder och vin rinner ut från alla håll och kanter. Fort fram med kosta boda skål, kanna och djupa tallrikar. Sedan över med tre liter vin.

Skratt och lite lätt kaos.

Tänder levande ljus i precis hela vardagsrummet. På med arabmusiken på högsta volym. (Om ni här fick en känsla av att vi är lite psyko, kan jag bara säga att jag förstår er). Börjar skvallra. Dricker ett eller två glas för mycket vin. Upp på golvet och dansar Halay. Haha, i alla fall något som ska likna halay. Jag ger mig på några stapplande salsa moves också. Herregud.

En välbehövlig kväll med min bundsförvant. Och jag har fått lite ny energi, som ju är steg nr 1 när det gäller att ta tag i sitt liv. 

        
                                                                                                                                  
När jag kom till Gråbo idag placerade jag mig i mammas & pappas säng tillsammans med resten av familjen. Där har vi legat och trängts, kikat på OS och bara flamsat.

I helgen drar vi upp till vår stuga i Värmland och åker BRÄDA! I love it ♥

LÄGESRAPPORT:

Lämnade Barcelona den 22 januari, efter nästan 7 månader i den där underbara staden.
Senare samma dag landade Berra & jag i Las Palmas. Tog bussen till Playa del Inglés och stannade i två veckor.

Under dessa två veckor hann vi bland annat med att börja på ett nytt jobb, säga upp oss från det nya jobbet, bo på tre olika ställen, njuta av solen och värmen vid poolen och lite på playan, hänga på dansbandsbaren Playa del Sol med i princip ALLA svenska pensionärer, gå ut och dricka drinkar i Plaza, träffa mina Malagatjejer Yesama & Alle. Hann också med att bli näst intill panka och tröttna på den där lilla ön som jag nu varit på min tredje och antagligen sista gång.

Så den 5 februari fick jag ett ryck och bokade en hembiljett, och redan dagen efter stod jag på svensk snöig mark.

Nu har jag varit hemma i en och en halv vecka och klättrar redan på väggarna av rastlöshet!

Hur ska detta gå?



Fortsättning följer...



             Paula i poolen. Här hängde vi på dagarna. Gran Canaria har sina ljusa sidor.